Heteronormen
Kategori: Allmänt
I dagens samhälle kan man tro att vi är väldigt accepterande när det gäller homosexualitet, bisexualitet, transsexualitet och queerpersoner. Men fördomarna ligger där och används ganska ofta och ganska flitigt. När jag ”upptäckte” min läggning blev jag rädd. Jag visste inte om detta var ”normalt” eller om man kunde gilla någon av samma kön. Jag var 13 år. Men hade haft en förälskelse i Carolina Klüft när jag var 8-9 år. Jag visste då inte att det var en förälskelse men det förstår jag nu i efterhand. Men varför blev jag så rädd för mig själv när jag ”kom på mig själv” att jag var homosexuell? Nu vet jag varför, heteronormen. Många tänker inte på att många är osäkra på sin läggning eller rent ut av strider mot denna heteronorm. Denna norm betyder att man i samhället tänker att alla är hetero. Men så ser inte vårt samhälle ut idag. Det bör finnas fler människor i vårt samhälle som tänker på att inte anta att personen gillar någon av motsatt kön. Många har frågat mig ”har du någon kille?” jag svarar då självklart nej men de frågar inte vidare om jag har en tjej. Då antar de att jag är singel bara för att jag inte har en kille. Vårt samhälle bör fråga ”Har du någon partner?” istället för att anta att alla är hetero.
När jag var mindre visste jag inte att homosexualitet existerade. Alla tjejer i klassen var alltid kär i någon kille. Jag var väll det med men egentligen ville jag bara bli bra vänner med dem. Jag blev alltid snabbt kompis med killar i klassen, oftast de busiga. I första till tredje klass var det jag och ”buspojkarna”. Men när jag kom upp i fjärde klass började jag vara med tjejerna istället för att inte bli mobbad. Men på lektionerna var jag alltid pratsam med killarna eftersom vi skulle sitta kille-tjej hela tiden. Tjejerna skulle alltid spå varandra med hjälp av kort då de alltid valde ut killar från klassen. När jag tänker tillbaka på det så tycker jag det är ganska konstigt att ingen snackade om att man faktiskt kan gilla både tjejer och killar. Detta är ett samhällsproblem som kan ses som litet men jag tror att det är ganska stort för självkänslan och funderingarna på vem man är blir mer öppen om man tar det redan från start att man kan vara tillsammans med killar och tjejer.
Fördomarna finns kvar och jag har upplevt mycket skit pga. dem. Men varför fördomarna finns där är för att ingen pratar om det. Det är ganska tabulagt även om vi verkar vara ganska öppna här i Sverige. Jag måste dra ett personligt exempel till; min mamma pratade med en granne och sa något i stil med min dotters flickvän. Reaktionen blev höjda ögonbryn och ett förvånat ansiktuttryck. I vårt hem är det en självklarhet sen jag kom ut när jag var 14 år. Men för hen var detta något hen var ovan att höra.
Det jag menar är att vi pratar för lite om homosexualitet och det är enligt mig inte svårt att försöka få samhället att tänka mer på detta. Men samhället tar tid på sig att förändra sig och förhoppningsvis kommer mina barn att växa upp i ett accepterat samhälle. Jag kommer bli besviken om mitt framtida barn blir mobbad pga. att hen har två mammor. Etc.
Min lösning på problemet med heteronormen är att våga prata om HBTQ personer att vi är lika mycket människor som de som är hetero är. Att dra in detta tidigt i barns liv så att de får öppna dörrar att tänka hur de vill. Samma sak med könsidentitet. Det kan finnas barn som är osäkra på om de är en flicka eller pojke inombords. De ska få lika mycket frihet att tänka på hur man vill vara som alla andra flickor/pojkar.
Love
A-I Lover<3
